Scilla Vargbane
Jag heter Scilla Vargbane och Vargbane betyder varg dödare. Och det är lite synd för jag gillar vargar. Min mamma jobbar i ett kloster och som betalning får jag och min pappa Vidar Vargbane lite djur till vår gård. En dag kom det rövare och brände ner hela vår gård och stal våra saker och djur. Jag hade redan gömt mig i skogen och pappa hittade mig där. Vi åkte med barbarerna "Korpens Klan" för att få jobb. Att vi vände mot Kairoona från gruppen på väg mot Rosia för löften om jobb är inte hela sanningen. Scilla kunde inte riktigt sätta ord på varför men kände sig inte bekväm i sällskap med barbarsällskapet vi lärde känna som Korpens Klan. Vidar tyckte först att hon bara var tramsig då barbarerna uppträdde fullt hedervärt, generösa och trevliga och lovade oss sällskap och skydd ända hem till deras Rosia, men föll efter en stund för sin dotters klagan och vi avvek mot norr. Vidar försökte få ur Scilla mer om varför hon inte gillade de vänliga barbarerna men hon kunde inte ge mer till skäl än att deras pälsklädda råbarkade yttre skrämde henne och att deras hemspråk ger henne kalla kårar.
En ny gård är ju vad vi behöver och för det behöver vi pengar. Det finns säkerligen flertalet rika personer i Kairoona hos vilka vi skulle kunna ta anställning, men detta är ofta ett långsamt sätt till pengar. Vad som känns som bättre alternativ är då att jaga deusit och andra föremål i skogen. Lyckade jakter av dessa slag kan göra personer rika som troll över en natt. Så länge man inte blir uppäten av trollen vill säga...
Jag var emot att slå följe med barbarerna redan från början. Det är inget jag kan säga säkert men hela deras gestalter skrämde mig och speciellt deras språk gav mig kalla kårar. Jag har under det senaste halvåret haft återkommande mardrömmar om ett fasansfullt ansikte i rött och svart höljt i lågor.
Det här sista har jag tagit från ett mail som jag har fått från dom som håller i lajvet och så har jag ändrat lite.
Ses hejdå! :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar